Finns det fler motstående yrken än militära och medicinska? Vad händer om en soldat börjar ge råd till en farmaceut om behandlingen av hans sår? Självhjälp på finska. Berättelsen är från Sara Wacklins bok "Hundrade minnen från Österbotten" från 1844.
I slaget vid Revonlahti bet kanonkulan den finska soldatens högra hand så att fingrarna knappt fastnade.
Soldaten skickades till Uleåborgs sjukhus med de andra sårade. Han ansåg själv att ordern han fått från officeren var värdelös på grund av mokomas fem fingrar. Han reste dock till staden där han gick till apoteket. Där slog han sin sårade hand på disken så att apotekaren bleknade när han såg den. Kallt lugnt bad soldaten om "ett litet plåster på sina ovärdiga fingrar". Apotekaren sa till de sårade att omedelbart söka hjälp från vampyren, eftersom "plåstret inte hjälper ett så allvarligt sår".
"Väl! Allt annat, svarade soldaten och drog fram en vass kniv med vänster hand. För han skar plötsligt av sina sårade fingrar. Han sa sedan "hej då" och begav sig. Apotekaren ropade: ”Ta med fingrarna förstås” och skyndade sig att knyta den skadade handen så gott han kunde. Soldaten tog saken lugnt och sa med ett skratt: "Jag är inte längre något annat än organist."
Uleåborgs gamla apotek grundades 1762. När man talar om det gamla apoteket är det första man tänker på den tre våningar höga stenbyggnaden ritad av Veikko Kallio 1928, som fortfarande ligger i hörnet av Pakkahuoneenkatu och Torikatu. Bredvid låg dock ett ännu äldre apotek fram till 1960-talet. Kvarterets hörn har en lång tradition av apoteksverksamhet. År 1826 byggdes en stilig träbyggnad av empiretyp på Torikatu 9 för att ersätta apoteket som brann i branden 1822. Det gamla apoteket sträckte sig från platsen för det nuvarande tegelhuset till gränsen för unionstomten. Enligt traditionen skulle apoteket ha ritats av Carl Ludvig Engel själv (1778-1840). Det finns inga bevis för detta, vilket är fallet med många andra "Engelhus" i Uleåborg. En dokumentär om Uleåborg finns på Åbo Apoteksmuseum. Det ger intrycket att problemen på den tiden liknade dem idag. "Atteki i Uleåborg Skulle vara så dygdig och en givare åt denna W Kauppi Sådana ämnen som skulle få Honom att förälska sig i den Han älskar för äktenskapets syfte." Brevet är från en tid då antalet blodiglar räknades i apotekets inventeringar.
Apoteket, känt för alla Uleåborgsbor, var verksamt på Torikatu 7 fram till 1983.
Suomennos; Sampsa Laurinen
Källor: Slaget vid Revonlahti, August Malmström 808-04-27, Museiverket / 1808-års krigskalender, Albert Edelfelt 1890–1899, Museiverket / Harry Henriksson, Början av 1900-talet, Museiverket / Uleåborgs gamla apotek Hus i festlig belysning. Museiverket.
Svenska Kulturfonden har stött utgivningen av Sara Wacklins berättelser ”Hundrade minnen från Österbotten”.