Vägen till konstälskare
Pekka Linds konstsamling
Jag har ingen egen konstnärlig begåvning. Jag skulle knappt kunna rita en streckgubbe. Min största konstnärliga merit är nog när jag som liten gosse deltog i en känd finländsk teaterpjäs. Min uppgift var att rita en ”spindel” på Aapeli Muttinens väggbräda! Det krävde också en hel del guidning av de äldre gossarna. Jag vet ännu inte idag hur jag lyckades med uppgiften, eftersom publiken brast ut i skratt när de fick se min kolteckning. Således föll det sig naturligt att jag blev en konstuppköpare istället för en konstutövare.
Att börja samla konst
Mitt första konstverk köpte jag som 14-åring, när jag sommarjobbade som turare för postutbäraren. Det var ett svettigt jobb när posten bars i läderväska innehållande tidningar, brev, kort osv. i postdistriktet två gånger om dagen. För mina första lönepengar, köpte jag en tavla målad av en lokal konstnär föreställande ett ölandskap i Vanajavesi och fick bannor av min mor!!! Jag hade använt den sommarförtjänst som var avsedd för den på den tiden avgiftsbelagda mellanskolan till något totalt onödigt, till konst. Konstsamlandet påbörjades alltså mindre lyckat!
Under studietiden fanns det inga ekonomiska möjligheter att ens fundera på att skaffa konst, men konstintresset bestod när det i min studiestad, Helsingfors, fanns många muséer, gallerier och kommersiella konstutställningar. Vid dessa var det bra att lära känna konst och konstnärer och deras produktion. Samma vilja att lära sig har stått sig genom årtiondena. Mycket kan jag men mycket finns det ännu att lära.
När jag kom ut i förvärvslivet efter studierna så började det egentliga konstsamlandet, i mindre skala främst i anknytning till inredningen av den egna lägenheten. Genom åren, via min samlarhobby, lärde jag personligen känna en stor och växande skara konstnärer: konstmålare, skulptörer, glaskonstnärer, keramikkonstnärer, bildvävskonstnärer och smyckeskonstnärer. När år och årtionden gått har många av konstnärerna genom många möten och långvariga kundrelationer blivit riktigt goda personliga vänner. Jag har ofta fritt fått diskutera med dem om vad de med sina egna konstverk velat åskådliggöra eller berätta samt vad de upplevt när de skapat ifrågavarande konstverk. Det som konstnärerna har öppnat sig med har märkbart ökat det som verken velat åskådliggöra och berätta.
Foto: Sami Pulkkinen
Konstsamling på Vasa centralsjukhus
Tanken att överlåta konstverk åt Vasa Centralsjukhus / Österbottens välfärdsområde föddes första gången när jag fick förlita mig på vården på Vasa Centralsjukhus. Jag konstaterade då som patient att konstens del på Vasa Centralsjukhus inte var tillräckligt synlig. Om man inte räknar den höga yrkesskicklighet som läkarna och sköterskorna och övrig personal visar i sitt värv som konst.
Slutresultatet efter många skeden blev ett avtal angående deponering av konstverk på Österbottens välfärdsområdes Vasa centralsjukhus nya H-byggnad enligt de val som representanter för Österbottens välfärdsområde själva har valt. Som grund för valet av konstverk hade det av Vasa Centralsjukhus / Österbottens välfärdsområde på förhand stipulerats att konstnärerna till största delen skall vara från Österbotten och att konstverkens ämnesområden skall vara kopplade till Österbotten. Detta har lett till att jag har blivit tvungen till att från mina egna förslag lämna bort en stor del både kända och värdesatta konstnärer. Konstnärerna till de valda verken är från Jakobstad till Kristinestad och däremellan, en betydande del är från Vasa med omnejd.
Foto: Sami Pulkkinen
Jag är både glad och nöjd över att jag kunnat och fått vara till hjälp med att få konst synlig för patienter och personal samt besökare på det nya H-sjukhuset. Jag önskar att den framlagda konsten skall ge åt envar betraktare ett glatt sinne och tillfredställelse även i mycket problematiska hälsotillstånd och hjälpa till att tillfriskna och trivas. Min egen tanke med att spara pengarna och använda dem till anskaffning av än viktigare maskiner, apparater och material förverkligades tyvärr inte. Men min glädje över att ha fått hjälpa till med att få konst till H-sjukhuset är verkligen stor. Det är på samma gång ett tack för den utomordentliga vård som jag alltid fått på Vasa Centralsjukhus.
Samlandet av min egen konstsamling under otaliga årtionden har varit intressant och tillfredställande och fungerat som motvikt till förvärvsjobbet. Hur jag lyckats med konstsamlingens innehåll och kvalité är helt upp till var och en att avgöra men jag hoppas att åtminstone åt några patienter och personal skall konsten ge glädje och gott att vara och hjälpa även i tunga tider.
Jag tackar hjärtligt alla som deltagit i detta långvariga projekt för ett ypperligt samarbete gällande ärendenas skötsel. Er insats har varit av yttersta vikt och synnerligen värdefull.
TACK!
Pekka Lind Vicehäradshövding Vasa