DAGENS TIPS: Se en kort dokumentär av fotokonstnären Sanna Kannisto om skapandet av fågelfoton på Hangö fågelstation.

SE

Sara Wacklin

Text: Sampsa Laurinen

Sara Elisabeth Wacklin (26 maj 1790 Uleåborg? 28 januari 1846 Stockholm) var en Uleåborgsfödd författare och pionjär inom kvinnors utbildning. Hon var en av Finlands första kvinnliga författare.

Sara Wacklin föddes i Uleåborg den 26 maj 1790, i en av de mest kända borgerliga familjerna i staden. Hon är känd som den första kvinnliga författaren i vårt land, en försvarare av kvinnors rättigheter och grundare av flera flickskolor.

Som lärare var Sara Wacklin känd som en originell, lång, mager och mörkhyad figur, känslig och misstänksam men också en kvick "tant Sase" (tant Sase). För att fräscha upp sin klass anordnade han utflykter och danslekar. Även om han regisserar små skolpjäser. Han förhörde läxorna vid varje tur. Han samlade in höga studieavgifter från rika familjer, men han kunde ordna en gratis studentplats för de fattiga.

Sara Wacklin lämnade lärarjobbet vid 53 års ålder och flyttade till Stockholm för ett mer levande kulturliv. Hans mor och bröder hade flyttat sjövägen före honom. I gamla stan i Stockholm köpte Sara Wacklin ett helt flerbostadshus på Köpmangatan 12. En brist var att översta våningen i 5-våningshuset inte bjöd på en så välbekant rymlig havsutsikt från Uleåborg. Det var därför han målade sovrumsväggarna marinblå och skumhuvudena i taket vita. Nu var han fri att förverkliga sin dröm: han var dedikerad till en författares arbete.

Sara Wacklin grundade Uleåborgs flickskola hösten 1819. Stadens borgerskap gynnade skolan, men det arbete som började väl slutade med Uleåborgsbranden 1822. Samma öde drabbade Åbo, gav privatlektioner i franska.

Sara Wacklins minnesrelief restes på Ainolansaari i Uleåborg i maj 1927. Minnesstenen skapades på initiativ av Uleåborgs kvinnoförbund och till största delen även med deras finansiering. Monumentet över Sara Wacklin är en av skulptören Into Saxels sena produktioner, eftersom det färdigställdes under hennes dödsår.

Text: Sampsa Laurinen

Svenska Kulturfonden har stöttat Sara Wacklin? publicering av berättelser.

Lämna en recension

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *