Fyra dagar innan Tyskland erövrade Tallinn den 28 augusti 1941 gick en estnisk advokat och två småbarnsfar, 36-årige Leonid Tretjakevich (senare Trett), ombord på Örneskeppet i Tallinn bland 600 andra estniska män. Det fanns inga alternativ, för att vägra ringa Röda armén kände till dödsstraffet. Leonid var stationerad som assistent vid artilleristationen på Västbanken i Hangö, i Varisniemi vid Kappelisatama.
Omkring 25 000 soldater tjänstgjorde vid Hangös sovjetiska flottbas. Leonid var stationerad tillsammans med fyra andra ester som assistent till artilleristationen på Hangös västbank i Varisniemi, Kapellhamnen. Han tillbringade september med fyra kanoner på ett batteri och bodde i en dugout precis bredvid kanonen. Höjden på det inre av dugouten var bara 1,4 meter, så det fanns inget utrymme att stå där, det fanns en öppen spis i dörröppningen och väggbonaderna var omgivna av sovande följeslagare. När estländarna frågade varför underrockarna var fria blev svaret: "När det regnar mycket, stiger vattennivån i hålet till höjden av underrockarna, och om skärvor flyger från dörröppningen till hålet slår de till. de lägre rockarna."
Estländarnas ställning försämrades ytterligare när information kom till Hangöbasen om att några ester hade hoppat till tyskarna i hemlandet. Det ryktades att tyskarna hade blivit uppvaktade med blommor i Tallinn. I början av oktober överfördes alla 600 ester från militär till byggnadsarbete. De var inhysta i Hangö Biscuits och Hangö Elos byggnader som fortfarande finns kvar. Bland männen fanns spioner som var tvungna att rapportera om fångarnas attityder, tal och manifestationer. Leonid ansågs också vara misstänkt bara för att han behärskade tyska. När estländarna försvann spekulerade Leonid att de sannolikt skulle avrättas som opålitliga individer.
Leonid fick i uppdrag att bygga en ny ammunitionsförråd och samla skyddsstenar på taket i hålorna. På gamla kyrkogården i Hangö såg han hur gravstenar även kvalificerades för att bygga fästningar. Under regniga dagar hölls sovjetiska propagandistföreläsningar i utrymmet vid kanonens bas.
I början av november beordrades estländare att lasta mat och vapen på fartyg. Sovjetunionen började dra sig tillbaka från Hangö och estländarna var oroade över sin egen säkerhet.
Så här beskriver Leonid stämningen under ockupationens sista dagar:
Arbetet var väldigt tungt och slitsamt eftersom jag hela tiden rusade till snabbare åtgärder. I slutet av piren kastade ryska soldater patroner, tändare och diverse ammunition i havet. Pråmen, som dagen innan hade lastats till brädden med mjöl och annat matbehov, var sänkt men syntes i botten. På natten hade man slängt säckar med mjöl i havet som hade förvandlats till vit gröt och stenarna var täckta av mjöl. -. När vi kom tillbaka för lunch hörde vi marinsoldaterna bryta sönder fyrens optiska utrustning med yxor. -. Vi fick order om att slänga maten på bryggan till havs. Späck- och smörpaketen fick först krossas, mjölpåsarna skäras upp och pastapaketen krossas. Ryska soldater såg med hungriga ögon när vågorna svalde istertunnor, hur stora mängder pasta, saltad fisk, peppar, konserver, tvål, tomatpuré, mjöl och andra matvaror flög ner i det djupa vattnet. -. Det började redan bli molnigt, så på grund av bråttom fanns det inte längre tid att bryta förpackningen. Allt gods på bryggan kastades i havet.
POW Leonid Trett
Leonid förberedde en liten fest med ett par landsmän för att hedra deras 3:e mensdag den 26 november. Leonid sammanställde en satirisk redogörelse för deras förutfattade meningar i Hangö och komponerade dikten Sömnlös natt i Hangö, komponerad av den estniske violinisten August Kielberg. Allt var klart med tillstånden, men på högtiden delades estarna upp i getter och får. Rykten hade hörts i förväg om att pålitliga män skulle föras över till Leningrad och att andras öde var oklara. Finnarna anlände till Russarö den 4 december. då alla estländare fängslades och transporterades till Örö fästningsö, där de förhördes tills färden fortsatte till Mustio krigsfångeläger. Leonid skrev ett brev till president Ryt där han berättade historien om sina vapenkamrater. På nyårsafton var nästan alla återlämnade till Tallinn.
Text: Ilkka Linnakko och Sampsa Laurinen.
Foton: Hangö museum.
Källor: Alexander Ishchenko, Ilkka Linnakko, Pekka Silvast, Simo Silvonen: Hangö motti, Hangö världskarta, 2017.
Denna berättelse har tagits fram med stöd av Svenska Kulturfonden.