Hangö stadshus stod färdigt i september 1926. Byggnaden ritades av Armas Lindgren och Bertel Liljequist. Verksamheten i kommunhuset var livlig. Det bjöds på konserter, pjäser, dansuppvisningar och föreläsningar. Naturligtvis fanns också en hel stadsförvaltningsbyggnad. 1941 bröt ett fortsättningskrig ut och ryska trupper sprängde stadshuset i luften när de drog sig tillbaka från staden i december. Det nuvarande rådhuset stod färdigt 1951.
Laura Lotta Andersson | Hangö museum
Den 16 maj 1925 var en stor dag i Hangö då grundstenen till Hangös första rådhus lades på tomten i hörnet av Boulevard, Raatihuoneenpuisto och Vuorikatu. En stor folkmassa hade anlänt för att bevittna detta högtidliga ögonblick. Staden hade trots allt redan funnits i 51 år, och fick äntligen ett eget rådhus. Och det skulle vara snyggt. Teckningarna visades i fönstret i Hangös bokhandel. Formgivarna var Armas Lindgren och Bertel Liljequist. Armas Lindgren hade vid 1900-talets början arbetat med Herman Gesellius och Eliel Saarinen, men från 1905 hade Lindgren ett eget kontor, dit Liljequist kom att arbeta 1914.
Rådhuset ansågs mycket stiligt i en stad med 8 600 invånare. Huvudfasaden vette mot Raatihuoneenpuisto. Stenbasen och pelarna är gjorda av Hankon Granit, i övrigt putsades fyrvåningshuset. Rådhuset stod klart i september 1926, men i november blev det två dagars firande när byggnaden invigdes. Här fanns lokalerna för stadens olika myndigheter och kommunfullmäktiges mötesrum. Den stora balsalen och vinterträdgården vette mot Raatihuoneentor. I byggnaden fanns även ett bibliotek, en sparbank, Karl Boströms speditör, en restaurang Raatihuonenkellari, en förmyndarnämnd och Lotta Svärd.
Aktiviteten i kommunhuset var livlig om man följer alla evenemang som anordnades i festsalen. Det bjöds på konserter, pjäser, dansuppvisningar och föreläsningar. Hela stadsförvaltningen fanns förstås också i byggnaden. Hankonlehti läste alltid vilka dagar och hur många timmar varje kontor var öppet.
På 1930-talet blev situationen i Europa dyster när totalitära statsmän tog sig till makten, men utbrottet av vinterkriget var ändå en chock. Krigets slut den 13 mars 1940 ledde till att Hangö överlämnades som sovjetisk flottbas i 30 år. Staden måste tömmas på tio dagar och Hangös evakuering styrdes från stadshuset.
Sommaren 1941 började fortsättningskriget och det ledde till att ryssarna lämnade staden i december 1941. Innan dess sprängde de dock rådhuset och vattentornet. Kyrkan bröts också, men den exploderade inte. Bara muren mot Boulevarden återstod av rådhuset. Huset hann bara stå i 15 år. När den byggdes ansågs den vara en framstående byggnad på landsbygden.
Det nya vattentornet byggdes snabbt, men rådhuset fick vänta några år. Byggarbetet påbörjades 1950 och avslutades 1951. Hangö tidning följde noga byggprojektet som gick långsamt på grund av materialbrist, framför allt glas, och det fanns även fernissor. Arkitekt var Bertel Liljequist, som redan var med i utformningen av det tidigare rådhuset. Han hade Sam Salvesen till sin hjälp. Enligt dåvarande borgmästaren Elis Vennström var stadshuset en symbol för Hangöbornas vilja att återuppbygga staden bättre och vackrare än den var 1940, då Hangö gavs upp. Representanter för vänorter från svenska Halmstad och Danmarks Gentofte var också på plats för att fira det nya stadshuset.
Stilen på det nya rådhuset var helt annorlunda jämfört med det tidigare. Huset består av två delar. Mot boulevarden och Kyrkslätt ligger en fyravåningsdel med kommunfullmäktigesal och kontorslokaler. Kyrkslätt och Vuorikatu har en tvåvåningsdel som ursprungligen inrymde ett bibliotek, som idag inrymmer rådhusets galleri och kontor, och en festsal med värme i den andra flygeln.
Foton: Hangö museum
