Lyssna på historien om Hangö nazi-tyska transitlägret. Berättad av Mi Grönlund.
Den tyska arméns transitläger låg i Hangö Tullinime 1942-1944. Den var avsedd för 3 000 soldater, men 4 000, ibland till och med 5 000 soldater stannade där konstant. Hangös fördel var en kort sjöresa till de tyskockuperade baltiska hamnarna Tallinn och Liepaja samt till Danzig i Polen. Hangö var också en bra vinterhamn, så trupper kunde transporteras året runt.
I januari 1942 var isläget svårt. De första tyska soldaterna som reste genom Hangö fick gå resten av vägen längs isen till tågen som väntade i Hangö. Snart kom fler fartyg. Den tyska arbetarorganisationen Organisation Todt bosatte sig i Villa Tellina i centrala Hangö i juni 1942. Finland arrenderade Tullniemi till Tyskland och byggarbetet på transitlägret påbörjades. Sommaren var varm och solig, arbetet gjordes i all hast. De finska medlemmarna i Lotta Svärd-organisationen stod för redigeringen. Över hundra besättningsbaracker, stall, ett stort militärhem, ett sjukhus, en biograf, fyra bastur och en lössanläggning gick upp i Tulliniemi. Dussintals brunnar grävdes, men tyskarna tvivlade på kvaliteten på det bruna dricksvattnet och lade ett vattenrör av trä i området. Redan i slutet av augusti var lägret redo att ta emot de första tågen med semesterfirare.
Tåg från norra fronten till Hangö gick dag och natt. I sina dussintals boskapsvagnar färdades var och en fyrtio trötta och smutsiga män, vars huvuden vimlade av löss. Väl framme klev männen av vagnarna och ställde upp sig framför taggtrådsstängslet. Efter full bastu och läkarundersökning fick alla en ren uniform. Semesterstämningen förstärktes genom att koppla av i lägrets egen biograf och i ett stort militärhem, där Tyska Röda Korsets systrar skötte cateringen. Speciellt pilsnern sålde bra. Ibland köpte soldaterna en korg och satt i grupp runt den. Många var väldigt törstiga. Resan från norra fronten till Hangö hade tagit flera dagar. Sedan tog lastfartyg ombyggda till trupptransporter dem över Finska viken till Tallinn, och därifrån fortsatte tågen till Tyskland. Några av soldaterna tillbringade sin semester här i Tullniemi transitläger.
Lägrets ordinarie personal gick ofta på bio i staden. Marschen till centrum varade en halvtimme och sjöngs till nationalsocialisternas signaturton, Horst Wessel Lied och andra dåtidens marschklassiker. Resan tillbaka var mer informell och soldater med gungor sågs ofta gå i riktning mot lägret. Relationer bildades och barn föddes, men bara ett fåtal, väldigt få jämfört med det stora antalet tyska soldater. Hangöborna fick ytterligare inkomster genom att chartra soldaters bagage mellan lägret och hamnen. Fartygstransporterna var så regelbundna att efter att ha fört ett parti bagage till lägerporten var det snart nästa tur att lämna. När soldaterna gick på semester betalade soldaterna sin transportersättning mestadels i pengar; De som återvände från Tyskland gav olika delikatesser. I tider av hungersnöd var livsmedel mer åtråvärda än pengar.
Den 1 september 1944 lämnade de sista tyskarna Hangö. De lämnade fredligt, men längs vägen som leder till toppen av Tullniemi har man hittat stridsgravar, som tydligen grävts av tyskarna. De kan tyda på att trupperna förberedde sig för att försvara transitlägret och hamnen på udden. Sommaren 1944 hade Hitler gett order om att bilda ett regemente av de som kommit på semester, som skulle ta över Hangö, om Finland slöt en separatfred med Sovjetunionen. Fred med Sovjetunionen slöts bara två och en halv vecka efter att tyskarna lämnat den 19 september. Fredsfördraget tvingade finländarna att förklara krig mot Tyskland och avhysa tyska trupper från Finland. Några tjejer från Hangö åkte med sina fästmän till andra sidan Östersjön.
Arkeologen Jan Fast har studerat krigstida Hangö och han och hans team har genomfört arkeologiska utgrävningar, bl.a. På Tullniemi läger. Kolla in Jan Fasts blogg där du kan hitta information om hans forskning och konfliktarkeologi.
Källor: Jan Fast: Tyskt transitläger vid Tullniemi, Hangö 1942-1944. I J. Kaila; & J. Knuutila, Inuti och bredvid lägret (sid. 34-41). Konsthögskolan vid Konstuniversitetet, Helsingfors 2017.
Denna berättelse har tagits fram med stöd av Svenska Kulturfonden.
