Henrik Ramsay (1886? 1951) var en stor ekonomisk person och statsman men framför allt en passionerad sjöman.
Ramsay skriver i sin bok "Memoirs of a Sailor": De mest hängivna sjömännen kommer från de som börjar med olämpliga båtar och hemmagjorda segel. Om jag ser några mirakulösa vattenfarkoster dyka ur en säck på Kruunuvuorenselkä eller Särkänsalmi, eller tyger upprullade i en mast hemma, blir jag glad och jag litar åter på att de gamla gudarna fortfarande lever. — Om man själv har fått jobba hårt för att få riggen och seglet och båten så blir resultatet mycket härligare och perfektare än om fartyget hade kommit från verkstaden redan riggat och utrustat.
Ramsay beställde sin första sex-båt Svalan 1924. Dess designer, Gunnar Stenbäck, är också ihågkommen som skaparen av Hai-båten. Sjätte klassen var en tid av stark tillväxt. Nya idéer prövades. Redan 2 år senare beställde Ramsay en ny båt. Denna gång från Axel Gustaf Estlander.
Ramsays legendariska Estlander sexbåt Renata sjösattes hösten 1926. Byggaren, Arthur Magnus Pettersson, var känd för att respektera ritningarnas huvudlinjer, men formgivarna förlitade sig på hans kunnande, till exempel i krökningen av däcket.
Efter sommaren 1927 förblev Ramsay fundersam. När han skapade Renata motsvarade den inte förväntningarna, och Estlander var redan redo att ändra den till en annan sexa, men Ramsay höll inte med. Jag förblev övertygad om att ytterligare erfarenhet och rätt finish skulle hjälpa mina sexor att visa alla dess förmågor, och i höstens mörka timmar försökte jag dissekera sommarupplevelserna och Renatas nyckfulla egenskaper. En morgon vaknade jag med problemet löst. "Masten måste flyttas tillbaka", sa min inre röst, och vi flyttade masten med riggning en hel fot [30 cm] akterut. Det var drastiska åtgärder. Estlander var mer än misstänksam och rådde att ge upp försöket, men jag trodde på svaret som tanken och instinkten hade gett mig.
Följande sommar gav Renata flera utmärkelser, varav den lysaste var pokalen för de "mest vinnande sexorna" vid Sandhamnsregattan 1928. 30 sexor deltog i tävlingen, inklusive dåtidens bästa individer från så långt som till Amerika.
Så här reflekterade Ramsay över framtiden för kappsegling på sista sidan i sina memoarer: Nya tider ger nya typer. Framsteg inom aerodynamiken kommer kanske att tvinga de vita, utbuktande seglen att försvinna, och vindens kraft kommer att samlas av en helt annan sorts vingar. Båtens skrov är förpressade i formarna och sjömannen känner inte längre skrovet levande när vågorna pressar mot de böjande sidorna. Rorsmannen letar inte spänt efter land i mörker och dimma, eftersom radarskärmen visar den exakta platsen varje ögonblick. Den säkerhet som instrumenten ger tar över, och mycket av det oöverskådliga som ger seglingen dess charm går förlorad. Seglingens underbara mystik håller på att blekna.
Nu över 90 år står Renata på tröskeln till ett nytt liv igen, eftersom föreningen Club Renata, grundad för att rädda henne, samlar in medel för att restaurera båten på varvet i Tammisaari under ledning av skulptören Peter Granström från Hangö.
Text: Sampsa Laurinen. Foton: Hangö museum.
Källor: Henrik Ramsay: Sjömannens memoarer, finska. Martti Jukola och JW Rangell, WSOY 1947. Alftan, Liewendahl, Barck: Sexornas Jakt, Finlands 6 mR -förbund df 1992. Erkki Maasalo: Sir Henrik får jobb, Fenix-kustannus Oy, 2004
Denna berättelse har tagits fram med stöd av Svenska Kulturfonden.