Tre nautiska mil från spetsen av parkklipporna österut ligger Sandskär. De lugna sommardagarna i mitten av 1920-talet var den kände sångaren Helge Lindbergs röst långt därifrån. Under sommaren repeterade han 8 konsertprogram på sin egen ö och gav ytterligare hundra konserter över hela Europa varje år. Familjens egentliga hemstad var Wien.
I Hangö var Helge Lindberg en uppenbarelse. Han åkte på affärsresa med sitt tjärade bondbett och klädde sig som en fiskare: en väst, en tröja, en vaxduksjacka och byxor. På sin ö njöt han helst av att vara naken och om vädret tillät kastade han sig på söndagarna i ett rent bälte. Mannen var atletisk och stark som en djävul.
Vad Helge än gjorde försökte hon alltid överträffa sig själv. Han hade varit svag vid födseln. Han hade en liten missbildning i stämbanden, som behandlades med operation och rigorös träning. Helge Lindberg var känd över hela världen för sin exceptionella andningsteknik. Han kunde sjunga väldigt långa fraser i ett andetag, vilket slutade i ett enormt crescendo!
Helge Lindberg hade ett ovanligt vasst huvud. Han memorerade sin repertoar, sjöng på 12 språk och även dialekter vid behov, läste mycket och valde att skriva givande texter. Låt honom skriva dikter själv, på tyska och svenska.
I Hangö gav Helge Lindberg några konserter som mest fyllde lokalen. På den legendariska festivalen för de sådda flickorna 1927 sjöng han Schubert och finska folkvisor. Kasinot hade platser för 1 000 personer, men alla som var villiga kunde inte passa in. Tidningen Hangö rapporterar: ”Det var på den gamla goda tiden i Hangö. Det var sommar och sol här, det var så mycket folk här att alla inte ville hitta boende, det fanns yachter med svällande segel, det var ungdom och skönhet, det fanns ministrar och generaler, det fanns folk från minst tio europeiska länder, det var en blandning av språk, det var liv här, det var en fest.”
Foton: Hangö museum, Sibeliusmuseet.
Källor: Birgitta Ekström-Söderlund, Marketta Wall: I Hangö som utomlands som tidigare II Hangö museums publikationsserie nr 26, 2007.
Denna berättelse har tagits fram med stöd av Svenska Kulturfonden.